tankar...

en nära till mig ligger för döden. Det är inte länge sen min älskade mormor gick vidare, och nu är det nog dags för min farfar att somna. Min farfar har cancer. en obotlig cancer som han haft en längre tid. JAg har inte varit och hälsat på dom sen i somras men i helgen var vi alla friska så då bestämde vi oss för att åka dit, jag robert och John. Det var bland det hemskaste jag sett. Det var inte min farfar som låg där längre. Han var alldeles blek, svart runt ögonen Och tunn så tunn. Jag tog hans hand när jag kom in dit och satte mig på sängen, det var bara skinn och ben... Usch jag hatar denna jävla sjukdom. Jag hatar vad den gör mot dom som drabbas. Det är hemskt att se en människa bara tyna bort. Det är så jävla orättvist.

Ursäkta mitt språk men en sorg går genom mig. en sorg och en ilska att alla sjukdommar inte går att bota...




Kommentera
0 kommentarer



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback