Och vi vaknar efter en natt med ytterst lite sömn för både mig och Robert. Av en morgonpigg skitunge som går igenom hela registret av familj och vänner... Jag försöker få med mig honom upp men han ska vara med pappa. Provar med en flaska välling vilket han med glädje tar emot och äter upp för att sen butta på Robert och säga: paaappa dä ä scluut... Jag dög inte ens då att kliva upp med... Men John tar varje chans han får att vara med Robert och det förstår jag.. Där är det en obeskrivlig kärlek som gör en mamma glad:)