12 december 2010 föddes min son, John. Det var en lång väntan och jag gick över tiden och var in några gånger på förlossningen innan han äntligen kom ut.

Jag hade en lång förlossningsfas. men när dom väl tog hål på hinnorna så gick allt fortare.

Det slutade med ett kejsarsnitt efter mycket arbete och många tårar och skrik. klockan 07:04 föddes vår dunderklump på 4570 gram 54 cm lång.
Att det blev kejsarsnitt har känts som ett misslyckande för mig. Jag klarade helt enkelt inte av att föda naturligt. Det tog väldigt hårt.
När han sen var ute så kom amningen inte igång (ännu ett nederlag för mig) han tappadet otroligt mycket i vikt.
Sen kom den stora chocken vid läkarkollen. Min son hade höftledsluxation. MIN SON?! och vad var egentligen en höftledsluxation? hade aldrig hört orden förrän där på bb. Det enda läkaren sa till oss var att han kommer att ligga i en "von rosen-skena". Första tanken var: vad är det och kommer jag att kunna hålla i min son?
För er som inte vet är en höftledsluxation enkelt förklarat att höfterna inte är stabila. höftskålen är inte en skål utan helt plan.
Dag 2 eller 3 (kommer inte riktigt ihåg) fick han sin "skena" eller som jag och min man kallade den: "störtbågen". skenan sitter över axlarna som bågar, lika så vid midjan och sen håller den ut höfterna. Min son såg ut som en liten groda. Vi frågade läkaren vad detta berodde på och svaret vi fick var att det fanns tre alternativ, endra hade han legat trångt i magen eller så hade han fått hormoner från mig som gjort att det inte stabiliserats, det sista var att det var ärftligt. Tror ni jag la på mig att det var mitt fel? klarade inte förlossningen, fick inte igång amningen och nu har jag gjort så min son inte har stabila höfter. ska jag verkligen vara en mamma?
Läkarna sa att "läkningstiden" skulle vara 6-12 veckor med skenan sen kunde dom nästan gardera att det var bra. Vi var in på sjukhuset en gång i veckan. då badades det, mättes och vägdes och skenan byttes ut. efter 1½-2 månader var vi på en koll på ett större sjukhus där det visade sig att det inte alls blivit bättre, det skulle inte funka med skenan. Han skulle få ett gips istället.

Gipset: Han fick sin första narkos eftersom det var viktigt att han skulle vara helt stilla tills gipset börjat härda. Han fick en "gipsbyxa". Den började vid midjan och gick ner till knät på höger ben (det som inte var "friskt") och till fotleden på det andra. sen ska vi inte tala om den sk. "bajsluckan. Allt blev annorlunda. vi måsta försöka få tag i inkontinensbindor för vanliga blöjor fungerade ej. gissa om jag hade panik? varje gång jag såg att han var påväg att bajsa, direkt till skötbordet inte trycka under så det hamnade bajs under gipset. för att inte tala om dethär med kläder! tror ni det var lätt att hitta kläder till en liten unge där benen låg rätt ut med benen böjda ner i vinkel? tror ni det var några byxor som passade? Men jag kom med några lösningar eftersom, ex benvärmare på benen och en body på överkroppen. sen var det pyamaser i stora storlekar med knäppning i grenen. det går inte att beskriva hur det var. efter 15 veckor, två narkoser och omgipsningar till så fick han äntligen slippa ur. Vilken lycka! han skulle äntligen få bada hemma. Tänk er själva att gå utan att bada/duscha i 15 veckor. bara bli tvättad med tvättlappar.
när gipset kom av började benen att sparka på en gång.

Nu på nätterna har han en nattställning som jag och min man sätter på och tar av själva och den ska han få ha fram till slutet på november. Den nattställningen är en bagatell i jämförelse med allt det tidigare.

Mycket information. men detta är en snabb sammanfattning av mina första 9 månader som mamma. eller mest en sammanfattning om min sons första tid.

Ha det så bra så länge Kram/Stina