Nu har vi varit ner till sjukhuset på återkoll. Röntgen gick hyfsat, John blev väldigt rädd när dom flyttade på röntgenkameran. men han var så himla duktig och låg stilla hela tiden fast han grät och var rädd. Det är en pina som mamma och stå bredvid sitt barn och se honom ligga där tårarna rinner och rädslan syns i ögonen...

Vi kom upp till Ortopetmottagningen och fick komma in till läkaren nästan direkt och han tyckte att det var jättebra att John börjat gå när han var 13 månader, jag tror inte att läkaren räknat med det...
Det såg rätt bra ut, men ena kärnan på höftkulan var lite missformad, det ville läkaren hålla koll på så då blir det återbesök igen om ungefär ett år. och sen eventuell uppföljning i ca fyra år till...
Jag kan säga såhär, det var ett glädjebesked att det ser bra ut men en käftsmäll att det är lite missformning.... Men det är nog som robert säger jag tar in det negativa och han tar in det positiva...

Tanke att skaffa fler barn visst har det slagit mig att OM och då menar jag OM det hade sett bra ut att allt var perfekt så skulle jag kunna tänka mig någon gång i framtiden att skaffa fler barn, MEN nu är det låst, äggledarna ska jag knyta en hååård knut på för att inte bli med barn igen. Jag är självisk och säger bara att Just nu tänker jag inte skaffa fler barn och jag kan nästan säga att jag aldrig kan skaffa ett till barn... Jag vill inte och jag vågar inte... självisk OCH feg....

Men det blev ändå lite positivt besked idag.... :)