Live Love Laugh

Idag har varit en trevlig dag, började med att jag skjutsade syrran till tandläkaren, sen följde hon med hem till oss. :)
Vi har skrattat och pratat :) När John hade sovit middag så gick vi iväg till Finess och käkade nachos. Som sagt det har varit en riktig trevlig och rolig dag! Tack syrran.

Nu ligger min lilla älskling och sover för fullt. Så nu ska jag börja göra lite mat, min stora älskling kommer nog hem snart från jobbet. och då vill jag ha allt klart. så jag kan ägna all min tid för honom. Min älskade man, livskamrat och bästa vän.

Ha en trevlig helg om jag inte skriver nåt mer i helgen. Kram



Kommentera
0 kommentarer



Test

Testar att skriva via iphonen



Kommentera
0 kommentarer



Born to be wild

Jag satt och plockade i gamla papper häromdagen, där hittade jag min förlossningsjournal... Jag har inte velat titta i den förr och när dom ville gå igenom den på BB lyssnade jag inte. Jag tyckte allt var för jobbigt just då. Jag kände mig som en misslyckad mamma.

Men när jag hittade denna nu så bestämde jag mig för att läsa igenom den. Det är jag glad för. Nu har alla "luckor" fyllts i. jag förstår på ett annat sätt. Men besvikelsen över att jag inte klarade av att föda "naturligt" finns kvar. Det byggs upp en rädsla, kommer det bli samma om jag skulle skaffa fler barn? kommer jag våga skaffa en till? Kommer amningen vara lika svår denna gång? och det värsta av allt: Kommer den få höftledsluxation? Jag vet inte om jag orkar med det en gång till.

Tjatet om att vi ska skaffa en till tar kål på mig... Men hur förklarar man att man är rädd? rädd för att misslyckas? För den rädslan är ändå störst. Inte för att jag anser att jag misslyckats med John, han är det finaste jag någonsin har haft... men rädslan är stor att jag inte kan föda "naturligt", att amningen inte kommer fungera...

Jag har kärlek att ge till 100 barn. men har jag psyke att gå igenom alla j**la besked man fått... Alla fel som sjukhusen gjort, sättet man blir bemött av vissa i sjukhusets personal. Det är tur att det finns änglar som får allt att väga upp. Men jag måste säga att allt som hänt inte gjort att mitt förtroende för sjukvården blivit bättre. Läkaren vi har just nu är nog den bästa jag varit med om. han har stöttat oss väldigt mycket och ställt upp även när han varit ledig.

Ha det bra



Kommentera
0 kommentarer



Your love carries me

Helgen har varit fylld med trevligt sällskap och kärlek.

Igår kom mamma och pappa och kidnappade John. vilket var tur, då kunde jag hjälpa Ö o L att städa ur huset. :) Efter det blev jag bjuden på middag på gamla stan :)

John hade en heldag uppe i tranvika där han gungade och myste med sin morfar o mormor :)

Gårdagen resulterade i en ordentlig träningsvärk idag. visst det är skönt med träningsvärk, men ska man verkligen kunna ha träningsvärk i underarmarna? det har jag aldrig varit med om förr. Kanske därför det händer nu.

Helgen har också resulterat i babyboom, tror det är tre par jag känner som fått barn under denna helg. :) två flickor o en pojk :) Grattis till er.

Ha det så bra allihopa



Kommentera
0 kommentarer



Gamla bilder

Sitter och kollar igenom gamla bilder, mycket på grund av att jag lagt över dom på externa hårddisken. Det är ju en fördel att ha en extern hårddisk när man har flera tusen bilder som man inte vill mista. varav drygt 1500 är min älskade sons första nio månader :)

John sover just nu så då fick jag en liten stund att gå igenom allt. Men nu ska jag fortsätta plocka. Man samlar på sig rätt mycket grejer när det finns plats. Vi får se om jag lämnar saker på mammas loppis eller om jag lagrar dom tills jag tröttnar på kartongerna... Vilket tror ni? det sista eller hur?



Kommentera
0 kommentarer



Can't take my eyes off you

30 april döpte vi våran son. Vi gifte oss samtidigt, i hemlighet. Vigseln blev i sakristian innan dopet. Våra vittnen var Zabine o Stefan. Det blev precis som vi ville. enkelt och bara vi. Varken jag eller Robert är människor som gillar att stå i centrum. Visst förstår jag människor som vill gifta sig och ha ett stort bröllop med en ännu större fest. Men frågan jag ställer mig är: gifter ni er för eran skull på det viset eller för att inte göra andra besviken? Visst jag vet att många blev besviken att vi gjorde på vårat sätt men vi gifte oss för vår egen skull på vårt eget vis. Jag tror inte att jag kunde ha haft en bättre vigsel än vi hade. Sen var det Johns dag, Johns dop och hans fest. Hade vi gjort på annat sätt skulle vi "stulit showen" för honom...
Skulle jag göra om det skulle jag göra på samma sätt, eller kanske bara dom närmsta. Nåt litet. Detta är ingen pik till folk som ska gifta sig eller som har gift sig med ett stort bröllop. Jag älskar att gå på stora bröllop men jag skulle inte vilja ha ett själv. Det är en stor dag och alla gör som dom vill.

I helgen ska jag försöka övertala min älskade arbetsnarkoman att han och jag ska äta en mysig middag med lite vin och tända ljus :) vi får se hur jag lyckas...



Kommentera
0 kommentarer



some love and care

Gårdagen fylldes med att plocka ur skåp och försöka få någon ordning här hemma. Behöver jag säga att det ser ut som ett bombnedslag idag? Ska fortsätta att plocka och hoppas på lite ordning.
John sover just nu och jag försöker tänka ut hur vi ska lösa det så vi får plats med en julgran i jul. hmmm.. det är September och det är julen som är i mina tankar?... Har även börjat fundera på julklappar. I tankarna är dom flesta klara men dom ska köpas och slås in. Julklapparna till John kommer att bli några stycken :) hans andra jul, men det känns som den första riktiga julen.

Som sagt dagen kommer fyllas med att plocka. sen kommer det folk hit och hälsar på ikväll.
Leksaker över hela golvet, nån som känner igen sig?



Kommentera
0 kommentarer



måndag

ja idag är det måndag. och vet ni jag har världens bästa granne! hon kommer över och är trevlig och glad. En riktig glädjespridare.

Idag ska jag och John gå på jobbmöte.. fick ett sms idag att det var möte och känner att jag vill vara med så jag vet vad som händer på jobbet.
Annars får vi se vad som händer idag. det vräker ner regn här. jag hoppas på bättre väder framåt ett-tiden så vi kan ta en promenad till jobbet...




Kommentera
0 kommentarer



Läser en bok just nu

En bok som heter "Hitta vilse" av Carin Hjulström. Detta är en fristående fortsättning på boken "Finns inte på kartan" och eftersom jag läst den första tänkte jag att jag skulle läsa den andra med :)
Har nu kommit 200 sidor in i boken och vill knappt släppa den. Största problemet jag har just nu är att sonen har börjat vakna vid 10-11 tiden och då kan jag inte läsa på kvällen... Men den är bra rekomenderar er att läsa den. och även "finns inte på kartan"
Boken handlar om en ung journalist som precis när hon fått en anställning på en tidning inte får fortsätta där pga nedskärningar. Felet är det att Frida (som hon heter) har bundit upp sig på en lägenhet i 6 månader. Hon letar sig på andra vägar som kanske inte alltid är så lätta...

Carin Hjulström är en författare som fångar en. man trivs med att ha boken i handen och bara mysa ner i ett hörn.

Smaken är ju som baken, inte säkert att ni andra tycker som mig. Men jag tycker den är bra och värd att läsa :)
Vi får se hur lång tid det tar innan jag läst ut och hittat en ny bok att dyka ner i :)

Boknarkoman :)



Kommentera
0 kommentarer



torsdag 15 september

Stolt mamma :) lillen gick runt divanen på soffan idag :) det går att locka med det mesta för att få honom att försöka. Igår körde vi med gåvagnen och han gick från balkongen till hallen (kanske ska tala om att det inte är så långt). Det är roligt nu när man ser alla framsteg.

Att vara mamma är både upp och ner. Men mest uppåt om jag ska vara ärlig. Dom få gånger jag känner mig frustrerad och så är när jag inte kan tyda hans signaler. Då ingenting fungerar och man försöker och försöker... Men som sagt det är mest uppåt och positivt. Och av någon konstig anledning glömmer man så lätt frustrationen när man ser ett leende eller en blick från honom.

Idag blir det städa och tvätta. det är ju sånt väder ute idag. Vi får se om det blir en promenad. jag hoppas på en sån. skulle vara skönt att komma ut en sväng.

Nä nu blir det fortsätta med tvätten (läs överfulla tvättkorgen). och sen fortsätta plocka.

Kram/S



Kommentera
0 kommentarer



hjärtat

12 december 2010 föddes min son, John. Det var en lång väntan och jag gick över tiden och var in några gånger på förlossningen innan han äntligen kom ut.

Jag hade en lång förlossningsfas. men när dom väl tog hål på hinnorna så gick allt fortare.

Det slutade med ett kejsarsnitt efter mycket arbete och många tårar och skrik. klockan 07:04 föddes vår dunderklump på 4570 gram 54 cm lång.
Att det blev kejsarsnitt har känts som ett misslyckande för mig. Jag klarade helt enkelt inte av att föda naturligt. Det tog väldigt hårt.
När han sen var ute så kom amningen inte igång (ännu ett nederlag för mig) han tappadet otroligt mycket i vikt.
Sen kom den stora chocken vid läkarkollen. Min son hade höftledsluxation. MIN SON?! och vad var egentligen en höftledsluxation? hade aldrig hört orden förrän där på bb. Det enda läkaren sa till oss var att han kommer att ligga i en "von rosen-skena". Första tanken var: vad är det och kommer jag att kunna hålla i min son?
För er som inte vet är en höftledsluxation enkelt förklarat att höfterna inte är stabila. höftskålen är inte en skål utan helt plan.
Dag 2 eller 3 (kommer inte riktigt ihåg) fick han sin "skena" eller som jag och min man kallade den: "störtbågen". skenan sitter över axlarna som bågar, lika så vid midjan och sen håller den ut höfterna. Min son såg ut som en liten groda. Vi frågade läkaren vad detta berodde på och svaret vi fick var att det fanns tre alternativ, endra hade han legat trångt i magen eller så hade han fått hormoner från mig som gjort att det inte stabiliserats, det sista var att det var ärftligt. Tror ni jag la på mig att det var mitt fel? klarade inte förlossningen, fick inte igång amningen och nu har jag gjort så min son inte har stabila höfter. ska jag verkligen vara en mamma?
Läkarna sa att "läkningstiden" skulle vara 6-12 veckor med skenan sen kunde dom nästan gardera att det var bra. Vi var in på sjukhuset en gång i veckan. då badades det, mättes och vägdes och skenan byttes ut. efter 1½-2 månader var vi på en koll på ett större sjukhus där det visade sig att det inte alls blivit bättre, det skulle inte funka med skenan. Han skulle få ett gips istället.

Gipset: Han fick sin första narkos eftersom det var viktigt att han skulle vara helt stilla tills gipset börjat härda. Han fick en "gipsbyxa". Den började vid midjan och gick ner till knät på höger ben (det som inte var "friskt") och till fotleden på det andra. sen ska vi inte tala om den sk. "bajsluckan. Allt blev annorlunda. vi måsta försöka få tag i inkontinensbindor för vanliga blöjor fungerade ej. gissa om jag hade panik? varje gång jag såg att han var påväg att bajsa, direkt till skötbordet inte trycka under så det hamnade bajs under gipset. för att inte tala om dethär med kläder! tror ni det var lätt att hitta kläder till en liten unge där benen låg rätt ut med benen böjda ner i vinkel? tror ni det var några byxor som passade? Men jag kom med några lösningar eftersom, ex benvärmare på benen och en body på överkroppen. sen var det pyamaser i stora storlekar med knäppning i grenen. det går inte att beskriva hur det var. efter 15 veckor, två narkoser och omgipsningar till så fick han äntligen slippa ur. Vilken lycka! han skulle äntligen få bada hemma. Tänk er själva att gå utan att bada/duscha i 15 veckor. bara bli tvättad med tvättlappar.
när gipset kom av började benen att sparka på en gång.

Nu på nätterna har han en nattställning som jag och min man sätter på och tar av själva och den ska han få ha fram till slutet på november. Den nattställningen är en bagatell i jämförelse med allt det tidigare.

Mycket information. men detta är en snabb sammanfattning av mina första 9 månader som mamma. eller mest en sammanfattning om min sons första tid.

Ha det så bra så länge Kram/Stina




Kommentera
0 kommentarer



Välkommen till min nya blogg!




Kommentera
0 kommentarer